|
För fyra år sedan ställde jag upp följande krav som måste uppfyllas i kollektivtrafiken. Nu kan jag konstatera att förbättringar har skett men mycket mer finns att göras.
- Kvalitet och säkerhet får inte äventyras. Styrmedlen vid upphandlingar måste ha korrekta mätbara krav på utförarna. Både beställare och utförare måste underordnas kvalitetssäkring.
I de senaste upphandlingarna (buss i Solna/Sundbyberg och norrut samt tunnelbanan) har man fått in tydliga kvalitetskrav som fällt avgörandet vid beslut om operatör. Om detta är tillräckligt kan inte avgöras än men sättet att upphandla fungerar och bör spridas till andra upphandlingar under landstingets ansvarsområden.
- Att tåg och bussar går i tid anses vara en självklarhet. Men dagens styrmedel har misslyckats - nya styrmedel måste till. Fel och brister i anläggningar måste rättas till så de uppfyller de behov som finns.
Som brukare har jag inte märkt någon större förändring även om nöjdheten har ökat – men hur är det med objektiva fakta och statistik. För den vanlige brukaren finns sådan uppgifter inte tillgängliga. Men stopp i tunnelbanan som verkar bero på en för slimmad underhållsorganisation verkar fortfarande vara ett problem. Försenade bussar i innerstaden (främst blåbussar på huvudgator) beror mer på allmänna framkomlighetsproblem – som måste lösas i samarbete med staden så att kollektivfilerna fungerar och att bussprioriteringen i korsningar fungerar. På 1990-talet fanns ett samarbete mellan bussoperatörerna, SL och staden för att få detta att fungera – detta samarbete borde återupptas.
- Informationssystem i realtid måste införas - dessa måste även fungera under trafikstörningar, vilket inte är fallet idag.
Här börjar det hända saker, men har man varit och studerat hur det ser ut på andra håll? Jag är inte säker på om man verkligen gjort vad som är möjligt i detta avseende.
- Tryggheten för resenärer och personal måste säkras. Samordning och förståelse mellan parterna inom kollektivtrafiken måste till så att de rätta åtgärderna vidtas. Konflikterna mellan parterna idag visar på att denna förståelse saknas.
Tryggheten för personalen har förbättrat betydligt stoppet av kontanthantering på bussarna och kameraövervakning har visat sig fungera bra. Helgnattrafiken i tunnelbanan fungerar bättre än vid förra försöket på 1990-talet. Men det gäller att inte tappa koncentrationen. Här liksom inom alla andra sakområden måste man arbeta oförtrutet vidare att upprätthålla de landvinningar man gjort.
SL isolerar sig idag mot omvärlden och missar därför många tillfällen till att ta tillvara andras tekniska och organisatoriska utvecklingar och erfarenheter.
Här har inte mycket hänt. Sålunda visar de senaste utredningarna om spårvägsutbyggnader att man framhärdar i att gå in i framtiden med ändan före. Man verkar inte vilja lära sig av andra hur man kan bedriva modern kollektivtrafik. Här krävs en fortsatt tydlig ledning från oss politiker. Men även att se till att kunskaperna inom organisationen förbättras och moderniseras. Likaså krävs att man inom kommunerna höjer kunskapen om hur modern kollektivtrafik kan byggas upp (lokal infrastruktur).
|